Detta är en förkortad text från nyhetesbrevet skickad 2025-08-27, För skriva upp dig på nyhetsbrevet, klicka här
Frågan om skolskjuts vid skolval regleras i 10 kap. 32 § skollagen (2010:800). Bestämmelsen anger att en elev endast har rätt till skolskjuts om det kan ske utan ekonomisk eller organisatorisk svårighet för kommunen.
Många kommuner upplever dock att begreppet organisatorisk svårighet är mycket svårt att använda i praktiken. Rättspraxis är begränsad och flera försök att tillämpa bestämmelsen har fallit i domstol. Trots detta finns det exempel som visar att det faktiskt kan gå att bevisa organisatorisk svårighet – under förutsättning att kommunen kan presentera en tydlig och väl underbyggd argumentation.
Ekonomisk svårighet – tydlig praxis
För begreppet ekonomisk svårighet finns en omfattande rättspraxis. Högsta förvaltningsdomstolen slog i HFD 2013 ref. 77 fast att kommunen endast är skyldig att tillhandahålla skolskjuts vid skolval om det kan ske utan merkostnad. Domstolarna har därefter intagit en mycket restriktiv hållning – i princip har det räckt med att kostnaden ökar med så lite som en krona för att rätten till skolskjuts ska falla bort.
Sedan dess har praxis utvecklats kring hur merkostnader kan beräknas, vilket gör ekonomisk svårighet till ett betydligt mer etablerat och användbart begrepp i juridisk prövning.
Organisatorisk svårighet – ett mer osäkert område
När det gäller organisatorisk svårighet saknas motsvarande vägledande avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen. Begreppet har därför blivit något av en återvändsgränd för många kommuner. Det vanligaste rådet är att i första hand luta sig mot merkostnader, eftersom det är enklare att bevisa.
Samtidigt finns situationer där merkostnaden är svår att beräkna. Ett exempel är om en elev önskar skolskjuts med en redan upphandlad skolbuss som har ledig kapacitet och som kör en befintlig sträcka. Här kan det uppstå frågan om i stället organisatoriska svårigheter kan åberopas.
Ett rättsfall som belyser frågan
I ett mål vid Kammarrätten i Göteborg (mål nr 2022-4621) prövades just detta. Kommunen avslog en ansökan om skolskjuts med motiveringen att det skulle innebära organisatoriska svårigheter att lägga till en ny hållplats vid elevens bostadsområde.
Hur motiverade kommunen då detta? Jo, genom att hänvisa till HFD 2013 ref. 77 och resonera ungefär så här:
-
Om ekonomisk svårighet = merkostnad
-
Då borde organisatorisk svårighet = merarbete
Med andra ord: om domstolarna redan slagit fast att minsta merkostnad kan räcka för att neka skolskjuts, borde även minsta merarbete kunna vara tillräckligt för att hävda organisatorisk svårighet.
Kommunen beskrev konkret vilket merarbete som en ändrad linjedragning skulle innebära, bland annat:
- Ändring av körsträckan
- Framtagning och utskick av nya tidtabeller till elever, skolor och chaufförer
- Administrativt merarbete vid planering och kommunikation
I aktbilagorna utvecklades resonemanget ytterligare, med en detaljerad redogörelse för hur mycket merarbete en förändrad linje skulle innebära. Kammarrätten fann att detta var tillräckligt för att bedöma att en skolskjuts skulle leda till organisatoriska svårigheter.
Slutsats
Även om det fortfarande är svårt att vinna framgång med organisatorisk svårighet i domstol visar detta fall att det inte är omöjligt. Avgörandet pekar på att nyckeln är en mycket konkret och detaljerad beskrivning av merarbetet som uppstår.
För kommuner som hanterar skolskjuts vid skolval är det därför klokt att i första hand utreda merkostnader. Men med Kammarrätten i Göteborgs dom 2022-4621 finns nu en tydligare vägledning kring hur även organisatorisk svårighet kan bevisas.
